Reprisernas dag

Det är söndag d.....en söndag efter en fest som kanske inte va helt i min smak.
Det va tur att man hade ett gäng med sig som va lika oinsatta som en själv.


Folket på bilderna har egentligen inget med Årsfesten att göra, vi gillar inte fotboll speciellt mycket, vet inte vem som spelar var o egentligen inte vad vi ens gjorde där. Men efter några flarror rött & vitt hade iaf några av oss fått upp ångan någorlunda o vågade sig på några steg.....efter prisutdelning THAT NEVER ENDED alltså. Ärligt talat...jag trodde fasen jag skulle hinna föda o bli med barn igen innan d va över.


Min lille styrelsemedlem hade lite C.lagsprisutdelning från scen som han skötte galant o fick själv ros o paket som jag inte har en aning om om han fick med sig hem.

Jossan & Långfigge (som jag väljer att kalla honom) var kvällens konfrencierer o skötte det bra men VARFÖR måste dialogen bli så krystad? Nu kanske ni tror att jag sitter här o tycker att jag kunde skriva bättre själv o det vet jag ju såklart inte om jag kan men det är ju ett känt faktum att det e lite krystat prat på sånna här tillställningar. O så måste det väl gå att komprimera det hela....en prisutdelning som varar i nära 5 timmar?

Ja ni ser ju...intresset är på TOPP!!!
Tycker ni jag låter grinig?? Ingen fara...jag skyller allt på hormonrusningarna....det är helt okej att göra det under omständigheterna....Lars läste det i min gravidbok igår. =)


Jag hade min man vid min sida (några minuter åt gången iaf), gott sällskap, åt god mat o en ANTAL människor tog sig friheten att klämma friskt på magen....som att den bara va en extern, löstagbar del man kunde mojsigojsa med hur man ville....med andra ord en helkväll.

Köss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0