Time to go...

...home.
Började dagen med en liten frukost....off course. Söndag är Maciejs lediga dag så allihopa kunde sitta ner tillsammans innan det var dags för babysim för familjen och packning för oss.

Killarna fick ett litet (läs: stort) skrattanfall vid bordet, för en gång skull var det inte jag som klantat mig & blev fnissad åt utan det var min man som kvällens innan tagit ett litet snesteg i trappen utanför vilket ledde till att pizza och dricka flygit åt alla håll. Tyvärr kunde vi inte riktigt delta i skrattattacken eftersom vi inte var närvarande när klanteriet inträffade och således inte kunde återuppleva det som Maciej gjorde...gång på gång.

Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst..o i vissa fall kanske det stämmer men både jag och L hittar alltid ett sånt lugn borta...hemma är det ibland mycket papper, söndagsångest & tråkvardagssaker som ska fixas...borta blir det inte lika mycket MÅSTEN. Men så känner nog alla ibland. Vi har iaf haft en härlig vecka i norr och kommer nog åka upp igen så snart livet tillåter....men det känns inte som det är nån brådska. Syrran o Bus kommer ju hit i veckan o stannar i 2 veckor...d råkade falla sig så. O sen kommer hela familjen en kortis till jul oxå så det går ingen nöd på´t.

På flygpatsen tog vi rygg på Foppa

 & hans girlfriend, kröp in i lilla planet o påbörjade resan hem.
(Kunde ju frågat om en bild framifrån eftersom han satt bakom oss i planet men jag kan inte med sånt...orden kommer bara inte ur mun.... tur e kanske d?!)


Lite hjärngympa för att få tiden att gå...själv tog jag en liten tupplur ist. Man väljer lite olika ibland hihi.
Hemresan var bekymmerslös och när vi kom hem var det änna direkt i säng för mig trots att klockan bara strax efter 17. Men tröttheten är inget man styr över.

Tack lilla familjen för husrum, mat & en härlig vecka.


Vi ses VÄLDIGT snart igen. =)

Köss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0