1månad

Tänk vad tiden springer ändå, även när man aldrig tror den ska gå, när allt känns så tungt så tungt. 
Redan en månad sen du lämnade oss, sen hjärtat inte orkade mer, som du sa. 
Jag förstår, men jag förstår ändå inte.
 
Du är för alltid en del utav mig.
köss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0