Omkullkastas!

Man tycker att allt rullar på. Man jobbar så mycket man kan o orkar, man har en fin familj, hus o allt. 
Sen räcker det med ett brev från Arbetsförmedlingen för att man ska bli helt nerkörd i skorna. Å vad jag ogillar dom där breven. För det är aldrig något positivt. Aldrig en klapp på ryggen, "va bra du e Sofia, som klarar o jonglera 3 jobb samtidigt som du har familj o annat o tänka på, som gör det bästa av din situation trots att det känns jobbigt o inte ha fast anställning. Verkligen toppen!"
Nä för det är bara "vi vill ha mer intyg, mer påskriver, du måste kämpa mer, jobba mer, det du gör är ingenting värt i systemets ögon" 

Jag är bara väldigt glad att jag är en frisk, fungerande människa för tänk om man varit sjuk på något sätt mitt i allt. Hur orkar man då?. 

Det som irriterar mig allra mest, det är att man inte känner sig som chef över sitt eget liv, att man är i någon annans händer, den känslan är hemsk!!! Varför är jag här nu igen, såhär skulle det ju inte bli!!! 

Röv!

Köss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0